Så var det då slut på Pride, eller Europride som det heter numera, och i år har jag faktiskt besökt festivalen. Den är lite annorlunda än vad man tnker sig faktiskt.

Bland en och annan galet utstyrd transvestit finns horder av vanliga hederliga människor med normala kläder och normalt beteende, fast då såklart med en annorlunda läggning. Jag hade föreställt mig något annat faktiskt.

Pride får plus för den mysiga stämningen, men minus för musiken (i huvudsak Gloria Gaynor, BWO och Charlotte Pirelli). En annan sak som stör är närvaron av diverse sponsorer, inom alltifrån smslån till (det kanske mer passande) sexleksaker och försäkringar. Det blir liksom lite för kommersiellt, även om det såklart är bl.a dessa tre företag som gör festivalen möjlig.

Förmodligen dyker jag upp även nästa år, fast man får sannerligen hoppas att de bytt musik, även om Pride ju inte är någon musikfestival.