Så var det då slut på Pride, eller Europride som det heter numera, och i år har jag faktiskt besökt festivalen. Den är lite annorlunda än vad man tnker sig faktiskt.

Bland en och annan galet utstyrd transvestit finns horder av vanliga hederliga människor med normala kläder och normalt beteende, fast då såklart med en annorlunda läggning. Jag hade föreställt mig något annat faktiskt.

Pride får plus för den mysiga stämningen, men minus för musiken (i huvudsak Gloria Gaynor, BWO och Charlotte Pirelli). En annan sak som stör är närvaron av diverse sponsorer, inom alltifrån smslån till (det kanske mer passande) sexleksaker och försäkringar. Det blir liksom lite för kommersiellt, även om det såklart är bl.a dessa tre företag som gör festivalen möjlig.

Förmodligen dyker jag upp även nästa år, fast man får sannerligen hoppas att de bytt musik, även om Pride ju inte är någon musikfestival. 

Jag har funderat en hel del på det här. Satt och läste en jätteful diktsida från en kille som bott på Söder. Det finns faktiskt inte så många diktare eller poeter från Sofo som man kan tro. Från Hornstull och Reimersholme kommer ju Ulf Lundell, från Zinken kommer plura och från City kommer Nils Ferlin. Till och med en söderförfattare som Per Anders Fogelström bodde ju otvivelaktigt utanför Sofo.

Så, nu när området är så kulturellt det bara kan bli, varför flyttar inte dagens kulturelit hit? Svaret är ju att jo, det gör de, men de producerar inte dikter eller böcker. Det man däremot stöter på är folk som skriver på kultursidorna i Expressen.

Pridefestivalen är i stan och det är visserligen inte lika påfrestande som den gamla hemska Vattenfestivalen men det är bra nära. Alla stockholmare hatade vattenfestivalen och jag var en av dem. Att hata pridefestivalen däremot.. det verkar ingen göra.

Förmodligen får man inte uttrycka missaktning mot pridefestivalen hur som helst, så även om jag inte alls har något emot bögar och bara hatar festivaler i allmänhet, så tänker jag låta bli att redogöra för det hela närmare.  Däremot ska erkännas att jag har sökt efter ett snabbt flyg till utlandet på flygcentralen hela dagen. Jag längar bort från stan. Full av turistande festivabesökare som den är.

Så beslutade då kommunen att ge tillbaka utskänkningstillståndet till Sofos mest anrika krog, Kvarnen på Tjärhovsgatan.

Man drog in tillståndet efter många rapporterade våldsbrott mm. i närheten av Kvarnen (ett autentiskt finns bl.a med i Jens Lapidus bok Snabba Cash). Emellertid kan antalet anmälningar bero på att Stockholmspolisen under helgen har en mobil polisstation (i form av en buss) parkerad 50 meter från Kvarnens entré och därför blir även småbrott direkt anmälda.

Sådant syns i statistiken och Kvarnen får - pga sin seriösa inställning att anmäla saker till Polisen istället för juggemaffian - problem med tillståndet.

Nu är dock saken utredd och tillståndet återgivet. Bra av kommunen! Heja kvarnen!

Skatteskrapan är nästan färdigrenoverad på Götgatan. Hejdå Skatteverket och in med studenter och ungdomar, 19 år och uppåt.

Tusentals studenter kommer att bosätta sig i SoFo. Studentkorridorer, pasta och tentaångest ska blandas med butiker, kaféer och krogar i sofos fetaste skrapa. På taket bygger man också en nattklubb. Det verkar som att SoFo blir Stockholms manhattan - skrapan kommer onekligen att lyfta området.

Dags för en historialektion i bloggen. Namnet Sofo, som betyder Söder om Folkungatatan eller Soth Of FOlkungatatan, syftar som bekant på kvarteren mellan Erstagatan i öster, Ringvägen i Söder och Götgatan i väster. Helt naturligt slutar Sofo norrut vid just Folkungagatan. Alltså ligger Sofia kyrka, Nytorget och Katarina Bangata i just Sofo.

Namnet Sofo hittdes på av stockholmarna Per Holm och Henrik Borggren i slutet av 90-talet och registrerades av Per Holm som varumärke hos PRV.

Namnet används, förutom här i bloggen, också av mäklare, restauranger och andra som är verksamma i området. Bland oss boende i området används namnet oftast sparsamt i dagligt tal.

Skåningen vid Nytorget, mitt i Sofo, är områdets bästa café. Jag gillar, liksom på stan, speciellt att man både lyckas ha ett utbud i det ordinarie pesto/mozarella-träsket men också stå fast vid en annan tids uppfattning av begreppet smörgås: ägg och kaviar, leverpastej, köttbullar, inlagd strömming, gubbröra.

Musiken på stället är en salig röra av drum´n bass och fransk chanson. Det är lite störande. Om man kört samma softa jazz-stämning som queerfiket Copocabana vid Hornstullsstrand så hade man även utgjort en konkurrent om titeln Stans bästa café.

Än så länge ligger stans bästa café, vad DN än säger, inte i Sofo utan i Hornstull. 

Man kan handla möbler på nätet, på IKEA i Kungens kurva och i obskyra butiker på det småländska höglandet. På nätet finns naturligtvis också specialistbutiker som man inte hittar i stan, exempelvis denna som säljer mattor.

Du behöver dock inte gå många meter för att hitta ett riktigt stort möbelvaruhus direkt i SoFo - Stalands möbler på Kocksgatan/Åsögatan 122.

Stalands är en del av svenska hem och har legat på Södermalm sedan 1932. Butikslokalen är en gammal fabrikslokal som Kronobageriet använde sedan 1800-talet som ett komplement till bageriet på Östermalm. Stalands är väl värt ett besök för den som är intresserad av möble i allmänhet och kanske specifikt dig som bor i Sofo eller på Södermalm.